Börjar man ledsna på vintern och längtar efter snöfri asfalt och björkar längs gatorna kan man alltid kolla in Hitta.se eller Google.se. Båda sidorna har i sina kartfunktioner gatubilder från förra sommaren och det är kul att besöka adresser man känner till eller kanske för att se hur det egentligen ser ut på gatan utanför hotellet man ska bo på!
Perfekt för en turistinformatör när man glömt namnet på en affär eller liknande men vet exakt vart den ligger, då kan man enkelt söka på adressen och sen med hjälp av gatubilden hitta affären som förhoppningsvis har en skylt som avslöjar namnet!
Visa större karta
Gatubild hämtad från google.com
torsdag 11 februari 2010
fredag 5 februari 2010
Minnen från Umeå: Lovikkavantar och mat från trakten
Vi får alla typer av frågor, och de rör sig inte alltid om besöksmål eller museer. Oftast kan frågorna röra sig rätt långt från vårt område men idag har varit en sådan där dag då flera frågat om vart de kan få tag på souvenirer de planerat att ta med sig hem.
En av alla utbytesstudenter vid universitetet var inne och frågade om klassiska svenska vantar. Min första tanke var att jag måste skicka henne till någon av sportbutikerna på direkten för hon hade nämligen inga vantar på sig. Men hon förklarade i lugn och ro att det var en typ av stickade vantar med en bård längst nere vid handleden. Lovikkavanten såklart! En påminnelse till mig själv om att det finns andra typiska svenska saker att tipsa om än en mjukis-älg eller nyckelring när någon vill ha med sig ett minne hem.
Nummer två var en engelsktalande man som skulle ha tag på en pälsmössa. Det var förmodligen mest för kylans skull! För visst är pälsmössan inte särskilt svensk. Men ändå – om kylan är exotisk så bör hjälpmedlen för att skydda sig från denna räknas som minnen!
Sist men inte minst var en man från Skåne. Sist han var i Umeå var för tjugo år sedan och nu när han var här över dagen skulle han passa på att köpa med sig något ätbart från trakten ner till Skåne. Han bekräftade som utomstående att den här staden växer, mycket hade hänt på tjugo år. Hoppas han fick med sig något gott hem!
/Christina
En av alla utbytesstudenter vid universitetet var inne och frågade om klassiska svenska vantar. Min första tanke var att jag måste skicka henne till någon av sportbutikerna på direkten för hon hade nämligen inga vantar på sig. Men hon förklarade i lugn och ro att det var en typ av stickade vantar med en bård längst nere vid handleden. Lovikkavanten såklart! En påminnelse till mig själv om att det finns andra typiska svenska saker att tipsa om än en mjukis-älg eller nyckelring när någon vill ha med sig ett minne hem.
Nummer två var en engelsktalande man som skulle ha tag på en pälsmössa. Det var förmodligen mest för kylans skull! För visst är pälsmössan inte särskilt svensk. Men ändå – om kylan är exotisk så bör hjälpmedlen för att skydda sig från denna räknas som minnen!
Sist men inte minst var en man från Skåne. Sist han var i Umeå var för tjugo år sedan och nu när han var här över dagen skulle han passa på att köpa med sig något ätbart från trakten ner till Skåne. Han bekräftade som utomstående att den här staden växer, mycket hade hänt på tjugo år. Hoppas han fick med sig något gott hem!
/Christina
Väderförhoppningar och prognosberoende
Idag rasar snön ner utanför turistbyrån tack vare en kombination av lätt snöfall och takskottare. En besökare berättade för mig att i helgen blir det fint väder! Och tittar man in på http://yr.no så bekräftas det av en sol och ett moln och endast några få minusgrader för lördag och söndag. Klart man längtar till helgen då!
Jag vet att många turister sätter ett stort värde på vädret och det är väl ofta till och med avgörande för var och när vi väljer att semestra. Förr om somrarna kunde norrmän ringa för en liverapport över dagens väder för att beroende på svaret sätta sig i bilen mot Umeå eller annan ort om det visade sig vara regnigt hos oss. Nuförtiden gissar jag att de flesta, precis som jag, regelbundet uppdaterar olika vädersidor på internet när en resa börjar närma sig. Det är nästan som ett beroende…
Jag vet att många turister sätter ett stort värde på vädret och det är väl ofta till och med avgörande för var och när vi väljer att semestra. Förr om somrarna kunde norrmän ringa för en liverapport över dagens väder för att beroende på svaret sätta sig i bilen mot Umeå eller annan ort om det visade sig vara regnigt hos oss. Nuförtiden gissar jag att de flesta, precis som jag, regelbundet uppdaterar olika vädersidor på internet när en resa börjar närma sig. Det är nästan som ett beroende…
onsdag 3 februari 2010
Vem ska jag fråga om vägen?
Undertecknad är gammal sommarjobbare på vår fina turistbyrå och gör nu ett inhopp under de kallaste vintermånaderna. Under senaste veckorna har jag blivit stoppad på gatan oftare än någonsin med frågan ”Ursäkta, känner du till stan? Vet du var…”. Och utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning bland kollegor måste jag påstå att jag blivit tillfrågad om vägbeskrivning eller tips på lunchställen här i Umeå oftare när jag sommarjobbat, än när jag varit vanlig student!
Jag har börjat fundera på om det går det att känna igen en turistinformatör ute på gatan. Är det något speciellt som utmärker oss även när vi är civila och utan namnskylt?
Det måste stå skrivet i pannan på oss att vi är rätt person att fråga även utanför arbetstid. Men vi turistinformatörer ser ändå rätt olika ut, så jag drar slutsatsen att det är något annat som gör att vi ofta blir tillfrågade. Kanske är vi extra mottagliga för en vilsen turists blick som en kollega inflikade. Men det är kul att få hjälpa någon hitta rätt, med mer än bara en pekning i rätt riktning.
Uppmaningen är alltså; vem som helst kan vara turistinformatör! Fråga på gatan så fort du är vilse. Oftast får man riktigt bra hjälp!
//Christina
Jag har börjat fundera på om det går det att känna igen en turistinformatör ute på gatan. Är det något speciellt som utmärker oss även när vi är civila och utan namnskylt?
Det måste stå skrivet i pannan på oss att vi är rätt person att fråga även utanför arbetstid. Men vi turistinformatörer ser ändå rätt olika ut, så jag drar slutsatsen att det är något annat som gör att vi ofta blir tillfrågade. Kanske är vi extra mottagliga för en vilsen turists blick som en kollega inflikade. Men det är kul att få hjälpa någon hitta rätt, med mer än bara en pekning i rätt riktning.
Uppmaningen är alltså; vem som helst kan vara turistinformatör! Fråga på gatan så fort du är vilse. Oftast får man riktigt bra hjälp!
//Christina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)