Ibland skruvar man till det lite extra...

Ni vet, man skarvar lite för att få den där lilla extra förhöjningen av något. Ingen lögn, utan bara lite extra lull-lull för att verkligen lyckas sälja in det förslag man lämnar.. Idag hände det mig. Mötte ett härligt par från Småland, som aldrig förr varit norr om Dalälven. De hade en ledig efm och kväll inför en planerad festlighet under helgen.. Platsen för den planerade festligheten var inte direkt i de centrala delarna av regionen utan tvärtom långt i utkanten. Mina gäster hade en tanke om att längs deras färdväg till platsen för den planerade festligheten passa på och se en del av vårt vackra landskap samt åka vidare för att äta på en plats utanför vår region..hmm.. Informatören funderade ett slag innan hon kom med ett förslag som kanske skulle få dom till att stanna till i regionen och njuta av en middag.... "Vad tror ni om att välja den här vägen, då passerar ni också en by som heter XX. Fantastisk by, med äkta Gnosjö-anda. Här är ingenting omöjligt och alltid öppna famnen som gäller. Här har de hittat på både det ena och det andra" och så drog jag några exempel.

Mannen och kvinnan tittade på varandra och sa: "varför inte..Gnosjö-andan är vi ju bekanta med och det låter kul att få uppleva en sån plats. Tror du vi får äta middag där?"

"Det går säkert alldeles utmärkt" svarar jag lite för självklart.. "Jag ringer och kollar med dom.." Medan jag slog numret höll jag tummen att allt skulle gå i lås. Ägaren svarade trevligt i telefonen och jag ställde min fråga. Ägaren svarade: "Självklart! Här är alla välkomna. Klart de ska få middag" Men, svarade jag...de är bara två. Öppnar ni restaurangen för två personer?"
"Ja, int spelar det nån roll om de är två eller 6.." Men, svarade jag...vad erbjuder ni för mat då isåfall, nåt enkelt eller?" "Nä, vi har ju en hel meny med fisk, kött, vegetarisk..ja allt de vill ha" Men, svarade jag.."Då vill ni väl ändå ha förbokningen i god tid, kanske dan innan?" "Nä, svara han..det räcker med en stund innan"

Jag skrev ner telefonnumret på en lapp och lämnade till paret. Mannen tog emot lappen och behandlade den som det var en hundralapp. Deras ögon lyste och de sa: "Nu bara måste vi åka dit och se det här stället"

Puh tänkte jag...stolt som en tupp inombords över företagaren och byn XX